Eight Line Poem & Henrietta Savernake

Idag är verkligen en jättetråkig dag. Kennel Swaara har valpträff men vi sitter här i en halvpackad tråklägenhet i gottsunda. Jag har velat fram och tillbaka hela morgonen, jag ville verkligen åka men jag har varit sjuk i 5 dagar och har nästan inte blivit bättre alls och om jag inte är bättre imorgon kan jag nog inte jobba då heller...

Trots halsont och förkylningströtthet har jag hållt igång efter bästa förmåga. Vovvarna kräver sitt. Det har inte blivit jättelånga promenader men jag har försökt att ta mig ut ändå. Myra måste ju i vilket fall springa ut hela tiden, och när hon väl väckt mig på morgonsidan och vi har varit ute på första kissrunda, de har fått maten fixat, jag har gått ut en gång till med båda hundarna då har jag inte kunnat somna om och så har dagarna gått.

I fredags var det agilitykurs igen. Jag var allt annat än på topp men eftersom jag kommer att missa två gånger senare under kursen så tog jag mig dit. Först fick Myra en aktiveringspromenad så att hon skulle hålla sig lugn hemma. Vi tränade kontakt och följsamhet, inkallning, passivitet, hundmöten och prövade på ligg. Jag ska nog ändå vänta med sån momentträning tills hon är lite mer mogen. Koppelträning, hundmöten, passivitet och följsamhet med kontaktövningar räcker och blir över liksom.

Line var trots sin nionde löpdagen rätt så mycket på hugget. Vi fick fyra kortkombinationer att öva på (fem hinder) och Line visade tydligt att hon fattat det här med kontaktfält, hon tyckte kombinationshoppen var jätteroliga men fortsatte med att tveka inför släptunneln. BHK har en ny sådan och det är väl därför...lite löjligt av henne men det ger väl sig.

Vi fick en tävlingsbok i handen vilken på något vis sporrade mig att pröva på en tävling snart. Jag vet att vi behöver mer träning och också köra några provtävlingar först men efter den här kursen så kanske...Om vi bara fortsätter att träna så kan vi nog klara oss hyfsat tror jag.

Lydnaden har stått åt sidan ett bra tag nu. Nästan en månad sedan vi körde något sist. Jag har dåligt samvete men det är lite maxat nu med jobb, hundar och en energinivå som är ganska körd i botten. Det är ingen underdrift att påstå att vi allihopa längtar efter sommarlovet så mycket att det nästan gör ont!

/Jo

    

 

Här hemma är det kaos, pissiga golv, söndertuggade flyttkartonger, smutstvätt som självförökar sig och orensade kattlådor.

Line är så stor och duktig, hon känns som en hjälp och inte som en börda. Det enda som är jobbigt är att hon ska springa ett LC-prov nästa helg och nån idiot har skurit mina cykeldäck och som det ser ut just nu har jag inte riktigt timtals över för långpromenader i varierad terräng. Som vanligt är förstås Petra räddaren i nöden och har lånat mig extranyckeln till sin cykel så att jag kan låna den när den står i cykelstället. Tack och lov för Petra i dessa hundkaostider!

Myra lever livet, mellan att trotsa stora hundar (igår hälsade hon på grannens ENORMA rottis/schäfer med sedvanlig framåtanda och respektlöshet), dra katten som en lektrasa över hallgolvet (Nilla är KLART för snäll för sitt eget bästa), skotta fram som en terrier (förlåt terrierägare) i kopplet och bita allt som rör sig, så är hon också helt underbar, gosig, mysig och härligt följsam. Jag älskar hundar som söker kontakt!  Hon har varit inklickad i en dryg vecka nu och det är en fantastisk fördel att ha en tidigt inklickad hund. Jag hoppas att följsamheten likväl som drivkraften följer henne upp i ålder.

Just nu skiner solen och jag ska väl ta de tre fröknarna (Tesla är också här idag) på en promenad som avbrott i flyttpackandet, men det stör mig att vi inte har någon kamera ännu. Skogen och naturen bjuder på så vackra kulisser. Jag kan ju inte påstå att jag badar i pengar dessa dagar men jag känner verkligen ett pressat behov av digitalkamera!

Igår när Myra låg och vred sig i sömndruckenhet på min mage och knorrade och suckade så önskade jag verkligen att jag hade en videokamera också, det här härliga vill man ju inte glömma! Line blev ju faktiskt filmad som liten men de filmerna har inte jag kvar...=(

Nästa helg blir första Aspö-turen för Myra. Jag hoppas att jag har bilder att visa då! 

Här har vi en närstudie av Myra i sovande framstupa position.

Line håller ett vakande öga över sin lillasyster.

Att Nilla och Myra kommer bli supertajta framöver råder ingen tvekan om!

Vi har sån tur, att Myra får åka hem till sin uppfödare de dagar i maj som vi bara måste jobba. Men det känns tråkigt att lämna henne ifrån sig, även om det bara rör sig om 2 dagar. Det finns faktiskt inget mysigare än att bli väckt av en liten krabat vars enda tanke är att bli pysslad, matad och lekt med. Myra bryr sig inte om sig så mycket annat än just det och det smittar av sig på en själv vilket känns helt fantastiskt skönt och avslappnande. We love Myra!! Det är också kul att se hur Myra och Line busar ihop sig mer och mer för var dag. Det känns som att Line tycker riktigt mycket om sin lillasyster.