Eight Line Poem & Henrietta Savernake

Här hemma är det kaos, pissiga golv, söndertuggade flyttkartonger, smutstvätt som självförökar sig och orensade kattlådor.

Line är så stor och duktig, hon känns som en hjälp och inte som en börda. Det enda som är jobbigt är att hon ska springa ett LC-prov nästa helg och nån idiot har skurit mina cykeldäck och som det ser ut just nu har jag inte riktigt timtals över för långpromenader i varierad terräng. Som vanligt är förstås Petra räddaren i nöden och har lånat mig extranyckeln till sin cykel så att jag kan låna den när den står i cykelstället. Tack och lov för Petra i dessa hundkaostider!

Myra lever livet, mellan att trotsa stora hundar (igår hälsade hon på grannens ENORMA rottis/schäfer med sedvanlig framåtanda och respektlöshet), dra katten som en lektrasa över hallgolvet (Nilla är KLART för snäll för sitt eget bästa), skotta fram som en terrier (förlåt terrierägare) i kopplet och bita allt som rör sig, så är hon också helt underbar, gosig, mysig och härligt följsam. Jag älskar hundar som söker kontakt!  Hon har varit inklickad i en dryg vecka nu och det är en fantastisk fördel att ha en tidigt inklickad hund. Jag hoppas att följsamheten likväl som drivkraften följer henne upp i ålder.

Just nu skiner solen och jag ska väl ta de tre fröknarna (Tesla är också här idag) på en promenad som avbrott i flyttpackandet, men det stör mig att vi inte har någon kamera ännu. Skogen och naturen bjuder på så vackra kulisser. Jag kan ju inte påstå att jag badar i pengar dessa dagar men jag känner verkligen ett pressat behov av digitalkamera!

Igår när Myra låg och vred sig i sömndruckenhet på min mage och knorrade och suckade så önskade jag verkligen att jag hade en videokamera också, det här härliga vill man ju inte glömma! Line blev ju faktiskt filmad som liten men de filmerna har inte jag kvar...=(

Nästa helg blir första Aspö-turen för Myra. Jag hoppas att jag har bilder att visa då!