Långa dagar för djuren
Dåligt väder och mycket skolarbete har avsevärt förkortat hundpromenaderna den senaste tiden. Det känns inte riktigt som om jag kan unna mig heldagar i skogen just nu och hundarna får nöja sig med mera normala promenadrundor.
Inte för att de verkar misstycka alltför mycket. Vädret har som sagt varit lagom whippetmysigt (inte för att Myra bryr sig men..). Dessutom visar sig fördelen med två hundar tydligt nu. Där jag förut fått gå enorma sträckor med Line för att hon ska röra sig, räcker nu närmsta öppna och skyddade plats för att de ska springa som galningar!
Jag längtar tills det fryser på ännu lite mer för då kommer alla fält som finns här att vara helt perfekta! Vi går där även nu men det är lite väl lerigt tycker jag.
Livet är trots allt ganska harmoniskt för hundarna i alla fall. Myra växer på sig, även i mognad, och jag börjar känna mig väldigt hoppfull. Hon är en otroligt trevlig hund!
Hon flippar fortfarande ut hela tiden men det märks att hon kan hålla fokus en lite längre stund och dessutom tycker jag mig se en liten glimt av intresse i träningen med mig. Igår lärde hon sig hopphindret på lydnadsplanen. Det går jättefint att lämna henne, hon hoppar snyggt men ingångarna sitter inte där de ska. Men den glädjen som hon visade när hon insåg hur glad jag blev var ju bara helt oslagbar!
Efter lydnaden körde vi lite tunnelträning på agilitybanan, tunneln är ny för henne men efter ett tag förstod hon det också och hon sprang fram och tillbaka som en kula i ett flipperspel. Tokglad!
Men som sagt, annars ser det mest ut såhär hemmavid, Nilla tar hand om hela skaran, kolla in Dantes blick, sådär hypnotiserade blir Line och Myra också när de blir slickade bakom örat. Det är nästan, nästan så att de börjar dregla!
Inte för att de verkar misstycka alltför mycket. Vädret har som sagt varit lagom whippetmysigt (inte för att Myra bryr sig men..). Dessutom visar sig fördelen med två hundar tydligt nu. Där jag förut fått gå enorma sträckor med Line för att hon ska röra sig, räcker nu närmsta öppna och skyddade plats för att de ska springa som galningar!
Jag längtar tills det fryser på ännu lite mer för då kommer alla fält som finns här att vara helt perfekta! Vi går där även nu men det är lite väl lerigt tycker jag.
Livet är trots allt ganska harmoniskt för hundarna i alla fall. Myra växer på sig, även i mognad, och jag börjar känna mig väldigt hoppfull. Hon är en otroligt trevlig hund!
Hon flippar fortfarande ut hela tiden men det märks att hon kan hålla fokus en lite längre stund och dessutom tycker jag mig se en liten glimt av intresse i träningen med mig. Igår lärde hon sig hopphindret på lydnadsplanen. Det går jättefint att lämna henne, hon hoppar snyggt men ingångarna sitter inte där de ska. Men den glädjen som hon visade när hon insåg hur glad jag blev var ju bara helt oslagbar!
Efter lydnaden körde vi lite tunnelträning på agilitybanan, tunneln är ny för henne men efter ett tag förstod hon det också och hon sprang fram och tillbaka som en kula i ett flipperspel. Tokglad!
Men som sagt, annars ser det mest ut såhär hemmavid, Nilla tar hand om hela skaran, kolla in Dantes blick, sådär hypnotiserade blir Line och Myra också när de blir slickade bakom örat. Det är nästan, nästan så att de börjar dregla!
Kommentarer
Trackback
