Eight Line Poem & Henrietta Savernake

Idag har jag och hundarna haft en helt underbar dag! Såhär i slutet på april kan man verkligen lita på att våren är på väg. Imorse packade jag en väska och gav mig ut tillsammans med hundarna för att utforska cykelvägar i närheten av där vi bor.

Vi fick cykla lite fram och tillbaka men hittade ändå en hyfsad sträcka av jättetrevligt underlag och några riktiga pärlor till rastplatser längsmed vägen. I nästan fyra timmar var vi ute men under den tiden hann vi med ett par raster, varav en riktigt lång och härlig där vi alla tre la oss på rygg, lapade sol och fikade innan vi vände hemåt.

 Första rastplatsen.

Längsmed vägen hade vi hela tiden sällskap av citronfjärilar och för mig är doften av citronfjärilar ett riktigt sommartecken. När de flyger så nära att jag kan ana doften av dem väcker det ett fysiskt minne som pirrar elektriskt i hela kroppen.


 Framme i Djupvik. Härlig rastplats med vila och bus, här stannade vi länge innan vi åkte hemåt igen. Det var alldeles tyst och stilla. Jag hörde bara fåglarnas vindslag ovanför huvudet när jag låg raklång på gräset.

Såna här dagar är de bästa som finns. Ensamhet tillsammans med tjejerna på härliga, stilla och ensliga platser är den bästa rekreationen på lediga dagar. Hur gör man för att må bra om man inte har hund?

Små blommor kan bära så mycket lycka. Vågar de, så vågar jag också lita på att sommaren kommer!

Förra helgen åkte jag och Anna från Strängnäs till Älvsjö där Åsa la spår åt alla tre hundar. Line var uppspelt men yvig som vanligt och snurrade till det för sig själv men Myra gjorde ett mycket fint och ordentligt jobb, hon var en riktig glädje att gå med!

Myra går över kärret
Anna och Dino i spåret tillsammans

Läs mer på www.swaara.se!

Ja, jag vet! Jag måste börja ta med mig kameran utomhus! Jag har hittat en jättefin promenadstig som är väldigt bildskön. En morgon för inte så länge sedan gick jag där när det hade fryst på och en svag is hade lagt sig över vattnet. Frosten glimmade i solskenet och Myra prövade ysens hållbarhet och syntes även hon njuta av den frusna stillheten.

Bara några dagar senare gick jag där igen. Nu hade det smält men solen strilade mellan de täta trädkronorna och vattnets yta bröts när Myra återigen försiktigt doppade tassen och Line smakade av det kalla skogspölarnas vatten.
Idag har det regnat och bara varit grått. Men nåndera dagen här så ska jag komma ihåg att packa kameran tillsammans med bollar, spårsnitslar, godis och bajspåsar!

Tills vidare, ytterliggare några inomhusbilder:
 
 Enzo och Dino hälsar på. Myra hänger med grabbarna. Line vaktar sitt soffhörn med livet som insats. Pojkarna inser allvaret och håller sig på (den visserligen obefintliga) mattan tillsammans med den till sättet mildare instämda Myra.
  Enzo filosoferar i fönstret.
  Enzo fjäskar för Myra som har lov att ligga i soffan. Hon kan tyvärr inte fixa in grabbarna och låta dem ta del av denna exklusiva rättighet. Dörrvakten är liten och ettrig och Myra vet bättre än att sjabbla med sina egna förmåner.
  inte grabbarna grus men väl tjejerna tjus med täckesmys.
     Allas vår Nila. Den mjukaste kudden med det sammetslena fodralet.
  Älskade Dante. Där det finns den minsta solstråle, där kan man räkna med att hitta familjens känsligaste medlem. Den alltför bekymmerstyngde Dante kan lätta sitt mörka sinne i vårsolen.

Jag jobbar massor och hundarna får stå tillbaka de dagarna. Jag och Svante går väl om varandra ibland och det är ju till tjejernas fördel. Den här veckan tar hundkursen i allmänlydnad slut. Jag har varit hjälpinstruktör och kan istället ägna de kvällarna åt mina egna tjejer. Så fort det börjar torka upp så kan vi börja köra på agilitybanan. Helst av allt vill jag gå kurs men med mina oregelbundna tider så går det ju inte.  Jag får trösta mig med jobbets fördelar. Det finns några sådana också.

Jag har köpt Nina Ottossons "Dog spinny", till min förvåning fattar Line inte alls hur den går till när Myra bara behövde titta på den för att räkna ut hur den fungerar. Nu när jag får lön får jag nog allt köpa några fler av aktivitetsleksakerna. Myra är allt en klurig liten voffsing som gillar att tänka ut saker. Jag måste försöka fundera på hur jag ska få henne att inse att hon kan klura ut mig också för att förstå vad jag vill. Jag tror inte riktigt att hon ser det så ännu. Line har ju fattat det fullt ut. När den j-a dog sppinny inte lyder henne så tittar hon uppfodrande på mig och väntar på instruktioner. De är så olika mina små älsklingar. Men så söta bägge två.

Dags för dagens sista nattkissrunda innan vi kryper ner tillsammans undder mysiga nya lakan. Imorgon ska vi spåra i Stockholm. Spännande! Hoppas bara att inte vädret sviker oss....