Eight Line Poem & Henrietta Savernake

Ja, jag vet! Jag måste börja ta med mig kameran utomhus! Jag har hittat en jättefin promenadstig som är väldigt bildskön. En morgon för inte så länge sedan gick jag där när det hade fryst på och en svag is hade lagt sig över vattnet. Frosten glimmade i solskenet och Myra prövade ysens hållbarhet och syntes även hon njuta av den frusna stillheten.

Bara några dagar senare gick jag där igen. Nu hade det smält men solen strilade mellan de täta trädkronorna och vattnets yta bröts när Myra återigen försiktigt doppade tassen och Line smakade av det kalla skogspölarnas vatten.
Idag har det regnat och bara varit grått. Men nåndera dagen här så ska jag komma ihåg att packa kameran tillsammans med bollar, spårsnitslar, godis och bajspåsar!

Tills vidare, ytterliggare några inomhusbilder:
 
 Enzo och Dino hälsar på. Myra hänger med grabbarna. Line vaktar sitt soffhörn med livet som insats. Pojkarna inser allvaret och håller sig på (den visserligen obefintliga) mattan tillsammans med den till sättet mildare instämda Myra.
  Enzo filosoferar i fönstret.
  Enzo fjäskar för Myra som har lov att ligga i soffan. Hon kan tyvärr inte fixa in grabbarna och låta dem ta del av denna exklusiva rättighet. Dörrvakten är liten och ettrig och Myra vet bättre än att sjabbla med sina egna förmåner.
  inte grabbarna grus men väl tjejerna tjus med täckesmys.
     Allas vår Nila. Den mjukaste kudden med det sammetslena fodralet.
  Älskade Dante. Där det finns den minsta solstråle, där kan man räkna med att hitta familjens känsligaste medlem. Den alltför bekymmerstyngde Dante kan lätta sitt mörka sinne i vårsolen.

Jag jobbar massor och hundarna får stå tillbaka de dagarna. Jag och Svante går väl om varandra ibland och det är ju till tjejernas fördel. Den här veckan tar hundkursen i allmänlydnad slut. Jag har varit hjälpinstruktör och kan istället ägna de kvällarna åt mina egna tjejer. Så fort det börjar torka upp så kan vi börja köra på agilitybanan. Helst av allt vill jag gå kurs men med mina oregelbundna tider så går det ju inte.  Jag får trösta mig med jobbets fördelar. Det finns några sådana också.

Jag har köpt Nina Ottossons "Dog spinny", till min förvåning fattar Line inte alls hur den går till när Myra bara behövde titta på den för att räkna ut hur den fungerar. Nu när jag får lön får jag nog allt köpa några fler av aktivitetsleksakerna. Myra är allt en klurig liten voffsing som gillar att tänka ut saker. Jag måste försöka fundera på hur jag ska få henne att inse att hon kan klura ut mig också för att förstå vad jag vill. Jag tror inte riktigt att hon ser det så ännu. Line har ju fattat det fullt ut. När den j-a dog sppinny inte lyder henne så tittar hon uppfodrande på mig och väntar på instruktioner. De är så olika mina små älsklingar. Men så söta bägge två.

Dags för dagens sista nattkissrunda innan vi kryper ner tillsammans undder mysiga nya lakan. Imorgon ska vi spåra i Stockholm. Spännande! Hoppas bara att inte vädret sviker oss....