Eight Line Poem & Henrietta Savernake

Vi har bytt adress. Nu bloggar jag på: http://jagochminsyster.blogspot.com/ Välkommna!

I helgen som var gick bilen varm.
Jag och Anna åkte först från Strängnäs med Myra och Dino för utställning i Österbybruk på lördagen. Line följde med som moraliskt stöd. Ingen av mattarna gjorde sina små rättvisa så Myra och Dino fick nöja sig med fin kritik men utan pris.
En härligt solig dag fick vi i alla fall och vid slutet av dagen fick Dino stå på prispallen när mamma Dimma (Lines helsyster och Dinos mamma) vann BIS i avelsklass.
 Lycka i Swaaragänget!

På söndagsmorgon masade jag och Myra oss upp och åkte till Strångsjö utanför Katrineholm för lite lure-coursingträning. Myra var nog lite trött efter lördagen och kanske blev det varma vädret lite väl mycket för henne också. Vi kylde av oss med vatten och i skuggan och Myra tycktes, allteftersom dagen gick, förstå tjusningen med sporten. Men fortfarande tycker hon nog att det känns lite konstigt att vara ensam så långt bort ifrån matte. Det är ju inte så konstigt, i över ett år har vi tränat följsamhet och nu ska hon helt plötsligt släppa kontakten och ge sig iväg på eget bevåg. Det blir nog lite konstigt i ett hundhuvud. Vi fortsätter iaf. att träna och kanske lyckas vi få en tävlingslicens innan höstens tävlingar.

 Myra har en ensamdag med matte. På hemvägen stannade vi på mcDonalds och åt varsin glass. Inte direkt det bästa för en hundmage men vi hade båda två superlågt blodsocker och var varma och trötta så glassen var en succé!

 När man är trött gör det inget om man rasar ner från soffan, det är bara att gilla läget och ligga kvar! Idag är jag ledig och snart ska vi ut i solskenet igen på en lunchpromenad!

I helgen som var började vi ledigheten ute på Aspö. Line hoppade på marken som om hon gick på glödande kol och Myra ylade av lycka när vi kom fram till stugan och hundarna kopplades lösa. Man förstår verkligen hur värdefullt det är för dem med den frihet som sommarstuglivet erbjuder.

 Stränder perfekta att springa på. Här bygger vi lure-muskler!   Matte råkar illa ut, men den som ger sig in i leken...
 Myra leker i vågorna och får oss andra att framstå som riktiga badkrukor. Det är ju mitten av maj, varför inte bada i havet, tänker Myra och slänger oss i. Vi andra huttrar på stranden och ser med fasa och fascination på.
Kanske kan hundarnas lycka ha något att göra med att vi trivs rätt så bra därute också. Inget är så värdefullt i livet som ledighet med allt vad den innebär för oss just nu!
 Men helgen i skärgårdssolsken tog slut ganska snabbt. På söndagsmorgon satte vi oss i bilen och körde upp till Borlänge och snöslask för lure-coursingtävling. Det är Lines andra för i år. Den första i Larv bröts efter första loppet på grund av dåligt väder och det såg lika olycksbådande ut nu, om inte värre. Som tur var så ställdes inte tävlingen in denna gång, vi hade ju åkt ganska långt och det hade varit snopet att vända om, men vädret var inte det roligaste. Här kläs Line av inför första start.
 Såhär mycket snö var det vid första start. Line är röd hund.
 Line ligger längst fram (blå hund) vid andra start och snön har hunnit smälta till största del. Line sprang in 84,5p på det här loppet. Jag önskar att hon hade kunnat kombinera det med de 80,5p hon sprang i första loppet i Larv (tävlingen som bröts) istället för de 70,5 som hon fick i första loppet i Borlänge. Men så är det, jag är nöjd ändå. Line är pigg och stark och det glädjer mig att se hur fint hon klarar av de påfrestande tävlingarna.
 Myra och Svante värmde sig i bilen hela dagen men tack vare de jättesnälla arrangörerna så fick även hon pröva på att springa efter luren när tävlingsloppen var slut. Myra tycker att det är jätteroligt men hon springer gärna tillbaka till matte när det känns som att det blir lite för långt avstånd mellan oss.

Helgen bjöd som vanligt på trevligt sällskap, Ulla och Roland som bjöd mig på skjuts och matsäck när vi åkte  till Larv tävlade även i Borlänge med sina pojkar. Alltid lika roligt att ses! Nu till helgen blir det utställning på lördag för Myra och förhoppningsvis hinner vi träna lite LC på söndag.

Idag har jag och hundarna haft en helt underbar dag! Såhär i slutet på april kan man verkligen lita på att våren är på väg. Imorse packade jag en väska och gav mig ut tillsammans med hundarna för att utforska cykelvägar i närheten av där vi bor.

Vi fick cykla lite fram och tillbaka men hittade ändå en hyfsad sträcka av jättetrevligt underlag och några riktiga pärlor till rastplatser längsmed vägen. I nästan fyra timmar var vi ute men under den tiden hann vi med ett par raster, varav en riktigt lång och härlig där vi alla tre la oss på rygg, lapade sol och fikade innan vi vände hemåt.

 Första rastplatsen.

Längsmed vägen hade vi hela tiden sällskap av citronfjärilar och för mig är doften av citronfjärilar ett riktigt sommartecken. När de flyger så nära att jag kan ana doften av dem väcker det ett fysiskt minne som pirrar elektriskt i hela kroppen.


 Framme i Djupvik. Härlig rastplats med vila och bus, här stannade vi länge innan vi åkte hemåt igen. Det var alldeles tyst och stilla. Jag hörde bara fåglarnas vindslag ovanför huvudet när jag låg raklång på gräset.

Såna här dagar är de bästa som finns. Ensamhet tillsammans med tjejerna på härliga, stilla och ensliga platser är den bästa rekreationen på lediga dagar. Hur gör man för att må bra om man inte har hund?

Små blommor kan bära så mycket lycka. Vågar de, så vågar jag också lita på att sommaren kommer!

Förra helgen åkte jag och Anna från Strängnäs till Älvsjö där Åsa la spår åt alla tre hundar. Line var uppspelt men yvig som vanligt och snurrade till det för sig själv men Myra gjorde ett mycket fint och ordentligt jobb, hon var en riktig glädje att gå med!

Myra går över kärret
Anna och Dino i spåret tillsammans

Läs mer på www.swaara.se!

Ja, jag vet! Jag måste börja ta med mig kameran utomhus! Jag har hittat en jättefin promenadstig som är väldigt bildskön. En morgon för inte så länge sedan gick jag där när det hade fryst på och en svag is hade lagt sig över vattnet. Frosten glimmade i solskenet och Myra prövade ysens hållbarhet och syntes även hon njuta av den frusna stillheten.

Bara några dagar senare gick jag där igen. Nu hade det smält men solen strilade mellan de täta trädkronorna och vattnets yta bröts när Myra återigen försiktigt doppade tassen och Line smakade av det kalla skogspölarnas vatten.
Idag har det regnat och bara varit grått. Men nåndera dagen här så ska jag komma ihåg att packa kameran tillsammans med bollar, spårsnitslar, godis och bajspåsar!

Tills vidare, ytterliggare några inomhusbilder:
 
 Enzo och Dino hälsar på. Myra hänger med grabbarna. Line vaktar sitt soffhörn med livet som insats. Pojkarna inser allvaret och håller sig på (den visserligen obefintliga) mattan tillsammans med den till sättet mildare instämda Myra.
  Enzo filosoferar i fönstret.
  Enzo fjäskar för Myra som har lov att ligga i soffan. Hon kan tyvärr inte fixa in grabbarna och låta dem ta del av denna exklusiva rättighet. Dörrvakten är liten och ettrig och Myra vet bättre än att sjabbla med sina egna förmåner.
  inte grabbarna grus men väl tjejerna tjus med täckesmys.
     Allas vår Nila. Den mjukaste kudden med det sammetslena fodralet.
  Älskade Dante. Där det finns den minsta solstråle, där kan man räkna med att hitta familjens känsligaste medlem. Den alltför bekymmerstyngde Dante kan lätta sitt mörka sinne i vårsolen.

Jag jobbar massor och hundarna får stå tillbaka de dagarna. Jag och Svante går väl om varandra ibland och det är ju till tjejernas fördel. Den här veckan tar hundkursen i allmänlydnad slut. Jag har varit hjälpinstruktör och kan istället ägna de kvällarna åt mina egna tjejer. Så fort det börjar torka upp så kan vi börja köra på agilitybanan. Helst av allt vill jag gå kurs men med mina oregelbundna tider så går det ju inte.  Jag får trösta mig med jobbets fördelar. Det finns några sådana också.

Jag har köpt Nina Ottossons "Dog spinny", till min förvåning fattar Line inte alls hur den går till när Myra bara behövde titta på den för att räkna ut hur den fungerar. Nu när jag får lön får jag nog allt köpa några fler av aktivitetsleksakerna. Myra är allt en klurig liten voffsing som gillar att tänka ut saker. Jag måste försöka fundera på hur jag ska få henne att inse att hon kan klura ut mig också för att förstå vad jag vill. Jag tror inte riktigt att hon ser det så ännu. Line har ju fattat det fullt ut. När den j-a dog sppinny inte lyder henne så tittar hon uppfodrande på mig och väntar på instruktioner. De är så olika mina små älsklingar. Men så söta bägge två.

Dags för dagens sista nattkissrunda innan vi kryper ner tillsammans undder mysiga nya lakan. Imorgon ska vi spåra i Stockholm. Spännande! Hoppas bara att inte vädret sviker oss....

Jag ligger efter som vanligt, jag vet.
Jag har varit lite lat på att ta bilder också och det är så tråkigt att uppdatera utan bilder.
Vad har hänt sedan sist? Ja, för det första har även Myra fyllt år, sitt första därtill! Pappa Gaxe skickade födelsedagsgodis som blev mycket populärt och Myra firade födelsedagen tillsammans med två ystra whippetpojkar på långpromenad.
Matte insåg att fyra whippets på långpromenad var, tja, två för mycket. Men det var lugnt och fint resten av dagen. De ystra pojkarna är förstås tjejernas systerson Dino och hans storebror Enzo. De har hälsat på oss i några dagar och gjort livet roligare för lillfröken. För Line är inte lika imponerad som Myra är. Men i hemlighet tror jag att hon njuter lika mycket av att skrämma de stackars kärlekskranka pojkarna som Myra gör av att leka med dem!

 

Men innan dess var vi som sagt i Kiruna. Tågresan upp och ner var mer human denna gång och inte lika fullknökad med andra resenärer. Det gjorde det nästan hela dygnet på tåget mycket mer drägligt. Tjejerna är numera så vana att de ligger ner blixtstilla nästan hela resan. Det är fantastiskt att ha så duktiga hundar!

Väl i Kiruna blev det en del springande i snön men framförallt inomhusmys för damerna. De tyckte nog att det var riktigt roligt att springa efter skotern. Vi var lite oroliga för att vi körde för fort men döm om vår förvåning när det kommer en liten Line och bränner om skotern vid sidan av spåret! Lössnön nådde henne till hakan och hon sprang ändå om oss och drog sedan långt framför skotern tills hon bara blev en liten prick och väntade på att vi skulle komma ifatt. Där stod hon och viftade på svansen och kände sig kaxig!

Myra tyckte att det var ganska roligt att springa efter skotern men när vi stannade passade hon på att hoppa upp i släden och få skjuts.

Och apropå släde, jag och Svante och Kerstin och Kalle fick oss en slädhunstur med ett gäng härliga huskeys! En av dem hette t.om Svante! Det var en riktigt härlig dag, som jag har längtat! Det var också så roligt att få dela den erfarenheten med Svante, vi kände inte varandra när jag hade mina huskeys men nu när han fått köra och åka hundspann känns det som om han fått ta del av en bit av mig.

  

Niklas och hans fru hade förutom ett stort gäng håriga huskeys, också några salukis som sprang i hundgården med varghundarna. De tycktes trivas riktigt bra i gänget och verkade inte frysa så värst heller. Det var riktigt skoj att stöta på vinthundar mitt i skogen. Jag har så gott som aldrig sett vinthundar där uppe men de senaste gångerna har det dykt upp några här och där. Eller är det jag som börjar se dem? På flyget hem fanns det också två italienska vinthundar. De var inte lika tillfreds med vädret som salukisarna verkade vara, men gjorde sig söta i alla fall!

Här hemma traskar livet på. Jag börjar jobba nästa vecka. Myra går valpkurs och beter sig som en liten stjärna. Line och Myra har fått spåra lite mer sedan vi kom hem och minstingen är nog redo för anlagsprovet nu. Jag ska leta upp en domare.
Jag går som hjälpinstruktör på lokala kennelklubben och har börjat planera tävlingssäsongen. Jag hoppas bara att mitt nya jobb inte kommer att ställa till det alltför mycket vad gäller den saken, jag vet att jag kommer att behöva jobba helger i sommar, det bådar inte gott för alla tävlingar som väntar men vi får göra så gott vi kan.

Sommarmålen ser ut ungefär såhär:

Myra
LC-licens och helst 2 godkända lopp
Anlagsprov (kanske t.om ett vanligt prov)
Utställningsmeriter så att hon tillsammans med ovanstående kan kvalificera sig för whippetklubbens trippelpris
Agilittykurs
ev. whippet race licens

Line
LC-cert ( ;))
Så många viltspårsprov vi hinner
Så många agilitytävlingar som vi hinner
ec. whippet race licens

Det närmaste roliga som väntar hundarna är påskhelgen då vi åker till stugan. Lydnadsträning i sanden var så lyckat förra året och jag längtar efter att få köra igång igen. Line blev så tänd på lydnaden då, häromdagen slängde hon sig faktiskt ner på en blöt och kall skogsstig för att hon tolkade min handrörelse som ett ligg. I år är det  Myras tur att börja nosa på lydnadsettan.

Det frågade jag och Elin oss själva inför planeringen av lokala kennelklubbens allmänlydnadskurs. När man säger att hunden får en långpromenad, vad menas då egentligen? Elins erfarenhet var att detta med långpromenad betydde väldigt olika saker för olika människor.

Gårdagens promenad för mig och tjejerna får nog under alla omständigheter räknas som en långpromenad. Vi spatserade runt i fyra timmar mitt på dagen igår. Vi började i stadsskogen, för trejde gången under en vecka och fjärde totalt under hela tiden vi bott här. 
På hemvägen hämtade jag cykeln från Svantes jobb och cyklade hemåt mot Sundby Park. Där mötte vi Anna och Dino ( se Dino- Grandmaster Flash på swaara.se) och promenerade en stund till í skogen här på ön.

Imorgon sätter jag mig med tjejerna på tåget till Kiruna. Just nu ska vi ta en till promenad med Dino.
 
På bilden gosar lilldagmatte Vicky med tjejerna när vi promenerade med Vicky och hennes mamma Carina i början på veckan!



Vi hörs när vi kommer tillbaka!

Idag tog vi oss upp ovanligt tidigt för en söndag för att skjutsa husse till jobbet.
När vi ändå hade tagit oss till andra sidan stan gick vi milspåret i stadsskogen. Det var skönt att vara ute på tidiga förmiddagen. Ljust, svalt men milt och ganska lite joggare och annat folk på stigarna.

Det är synd att stadsskogen ligger så långt bort. Jag skulle gärna gå där oftare men tycker att det känns så tokigt att åka med bilen för att gå en promenad. Då kan man ju lika gärna gå dit man ska!

När vi kom hem åt jag frukost och sen var det ganska snart dags att packa väskan för Myras första skoldag. Ja, lillfröken har alltså börjat på valpkurs hos Din hund och du, här i Strängnäs.
Jag var rädd att Myra skulle vara mycket äldre än alla andra men de flesta var iaf. mellan 6-8 månader så det var ingen enorm skillnad som om de skulle varit 2-3 månader.

Dagens övningar klarade Myra med glans, i läxa fick vi att träna passivitet ("ryggsäcksövning"), sitt och ligg (en läxa vi gott kan ägna oss åt, trots att en ettåring vet vad det betyder är det inte säkert att hon vill göra det på en våt grusplan) och några kontaktövningar.

Jag trodde nog inte att Myra skulle kunna hålla kontakten med mig när det fanns så mycket störningar i form av andra hundar men det gjorde hon jättebra. Min stjärna! Inte ens när instruktören provocerade och försökte störa vände hon sig från mig!  *stolt matte*
Nästa gång ska vi träna lösträning och inkallning, jag hoppas Myra är på sitt bästa humör och visar alla hur duktig en vinthund kan vara! Men vid det tillfället så kommer hon direkt från en 19 timmar lång tågresa så om hon ens orkar stå upp får man vara glad.

Nu ska jag lägga mig och sova, jag ska provjobba som tidningsbud inatt. Den fattige har inte råd att vara kräsen, så är det! Tjolahopp!

 

För några veckor sedan rök faktiskt töserna ihop ordentligt. Min gissning är att Myra fick nog av Lines tyrannvälde och tillslut visade att hon faktiskt var starkare och kunde vara jävlig hon också.
Tjejerna var inte glada på varandra och läget var lite spänt några dagar men de behövde nog rensa luften.
Nu känns det snarare som om de visar varandra mer hänsyn istället för trigga till upphetsning och tjafs.

 

Dagens höjdpunkt: Husse kommer hem och man får vila under en filt med honom. Gröna nunnan tittar fram.

Det här har hänt sedan sist:

Myra gick sitt första viltspår. Med stor medvetenhet om vad hon gjorde imponerade hon på matte som fick mersmak 

Svante var ute med hundarna när de nosade upp en katt i buskarna. Döm om hans förvåning när katten tittade upp med ett bekant ansikte. Det var Nilla som var ute och sprang! I ett obevakat ögonblick hade hon alltså smitit ut genom dörren, ner för tre trappor, ut genom ytterdörren och in i buskagen i skogen. Det här är inte första gången som Nilla lyckats smita och antagligen inte den sista heller. Uttrycket "som en oljad blixt" får en mycket konkret innebörd när det gäller Nillas förmåga att smita ut genom dörren.

Hundarna har lekt med sin nya dagmatte som de tycks älska gränslöst! Dagmatte Carina med familj är omåttligt populära hos tjejerna och Myra SKREK av upphetsning när vi skulle lämna av dem sist. Line, som gärna glor anklagande när man lämnar av henne, sprang istället in i lägenheten och bekymrade sig inte ett dugg för att vi skulle åka iväg. Det känns såklart superbra.
 

Men den absoluta höjdpunkten måste ändå ha varit fredagens spårövningar med Erika, Vippe och Tilda. Myra fick gå två lite svårare spår men tycktes inte det minsta bekymrad, hon är mycket noggrann, nu gäller det att inte ge henne för lätta spår, hon vet uppenbarligen precis vad hon sysslar med! Line är lite kaxigare och fick ett långt och svårt spår som hon klarade av med stora gester men inga direkta problem.

Tilda fick ett svårt spår då alla andra hundar stod i närheten och distraherade henne mycket. Hon fick den äckligaste klöven, den som mina hundar inte ens vill röra, men för en labbe gick det alldeles utmärkt!
Vippsson fick gå ett personspår i en främmande skog som han tycktes klara finfint och som även Myra var mycket nyfiken på.

Alla fyra hundarna fungerade mycket bra ihop och Line och Myra har hittat sin perfekta springkompis i stora pudeln Vippe! Tilda hängde kanske inte riktigt med i svängarna men tycktes kunna roa sig ändå. Läs och se mer på Erikas Voff-blogg!

Men efter så intensiva aktiviteter krävs ordentlig vila. Något som två whippettöser är mycket duktiga på.

I lördags blåste det rejält här och hundarna kröp ut för att göra sina behov. De var inte så pigga på nån längre utevistelse. Istället fick de umgås med mamma, pappa, syrran och hennes pojkvän vilket var väldigt populärt. På söndagen märktes det dock att lördagen hade varit lugn för Myra hade massor av lagrad energi. Jessica och Pontus följde med på en skogspromenad och tjejerna fick springa av sig. Myra fixar koppelfriheten på ett föredömligt sätt nuförtiden.  

Helgen försvann snabbt och nu är det vardag igen. Jag ska lägga i en sista växel och hoppas att jag orkar ända fram med skolarbetet. Sen är det jobbsökning som gäller. Håll tummarna!

   

Nej, nu blir jag helt knäckt! jag vet att jag varit katastrofalt dålig på att uppdatera men jag hade äntligen skrivit ett långt inlägg med bilder när allt hängde sig och försvann! Usch, nu tappade jag lusten på allt.

Kan inte hjälpas...Här kommer några bilder, jag orkar inte skriva om. Myra är gos- och godisvovve. Hon pussas med alla och är fenomenal på att öppna burkar med godis. Här har hon råkat skjuta in burken under tv-bänken. Line orkar inte engagera sig i dessa godisjakter men när Myra väl fått upp ett lock är hon snabbt där och snor åt sig godiset.

Line och jag får egentligen inte vara med för vi är så sura på alla bilder som tas:

   Vi vill ha sol och värme, inte januariregn!
Line i december (trots att det är inomhus)
 Line i juni!

Vi säger som Emma; vi har varit ledsna och så älskar vi dig. Bara så att du vet!

Önskelistan

Leksaker från Nina Ottosson

Baggen soft belt

Måttbeställda nomeselar från björkis

Nytt koppel till Line

tvillingkoppel och tvåhundskoppel

nya vinterkläder (höghalsade och mag- och rumptäckande)

Nya fleecetröjor

märgben

lammsnacks från Pommys

Dåligt väder och mycket skolarbete har avsevärt förkortat hundpromenaderna den senaste tiden. Det känns inte riktigt som om jag kan unna mig heldagar i skogen just nu och hundarna får nöja sig med mera normala promenadrundor.
  Inte för att de verkar misstycka alltför mycket. Vädret har som sagt varit lagom whippetmysigt (inte för att Myra bryr sig men..). Dessutom visar sig fördelen med två hundar tydligt nu. Där jag förut fått gå enorma sträckor med Line för att hon ska röra sig, räcker nu närmsta öppna och skyddade plats för att de ska springa som galningar!

Jag längtar tills det fryser på ännu lite mer för då kommer alla fält som finns här att vara helt perfekta! Vi går där även nu men det är lite väl lerigt tycker jag.

Livet är trots allt ganska harmoniskt för hundarna i alla fall. Myra växer på sig, även i mognad, och jag börjar känna mig väldigt hoppfull. Hon är en otroligt trevlig hund!
Hon flippar fortfarande ut hela tiden men det märks att hon kan hålla fokus en lite längre stund och dessutom tycker jag mig se en liten glimt av intresse i träningen med mig. Igår lärde hon sig hopphindret på lydnadsplanen. Det går jättefint att lämna henne, hon hoppar snyggt men ingångarna sitter inte där de ska. Men den glädjen som hon visade när hon insåg hur glad jag blev var ju bara helt oslagbar!

Efter lydnaden körde vi lite tunnelträning på agilitybanan, tunneln är ny för henne men efter ett tag förstod hon det också och hon sprang fram och tillbaka som en kula i ett flipperspel. Tokglad!
Men som sagt, annars ser det mest ut såhär hemmavid, Nilla tar hand om hela skaran, kolla in Dantes blick, sådär hypnotiserade blir Line och Myra också när de blir slickade bakom örat. Det är nästan, nästan så att de börjar dregla!


  

Knappt har jag packat upp väckorna förrän det är dags att bege sig iväg igen. Imorgon åker jag till Uppsala för att uggla på bibliotek och ytterliggare gräva ner mig i mina studier.
För er som inte vet, jag skriver på två uppsatser den här hösten och har ganska fullt upp, utan överdrift. Min ena uppsats är mitt examensarbete som handlar om miljödidaktik i religionsundervisning men den andra, har jag intressant nog lyckats styra i riktning mot mitt hundintresse. Jag skriver om förekomsten av hunden i religion, folktro och myt i Sverige. Jag tittar främst på samisk religion och tradition men även fornnordisk och medeltida svensk religion och folktro. Spännande va!?

Men det är bra att det är skoj för annars vet jag inte hur det skulle funka. Alltså, jag vet faktiskt inte om det kommer att funka i alla fall. Men roligt är det, än så länge!

Jag vet att jag lovade en massa bilder i mitt förra inlägg, men tyvärr hörni, jag har inga roliga att visa upp. Men här kommer det jag har!

 Tjejerna busar loss på mamma och pappas tomt och retar gallfeber på grannhundarna som också vill vara med och leka!
   En studie i frost

 En liten Myra i "stora" skogen  Springdejt med samojeden Vilda
 Och på väg hem igen. Såhär rymligt och trevligt var det i ungefär 20 minuter. Sen säger jag bara såhär: 17 timmar. 8 sittplatser. 7 hundar. Inte helt underbart...=(
 Kisspaus i Boden Och hemma igen! Mer snö här än i Kiruna!

I torsdags började alltså hundarna sin färd upp mot lappland. Line, numera hyfsat välbekant med proceduren, visste nog vad som väntade och tittade ängsligt över axeln när hon sa hejdå till matte, som hade en stor skuldklump i magen. Glada Myra hade inte riktigt tid att säga hejdå utan sprang svansviftande iväg med sällskapet.

Strängnäs är betydligt tystare just nu och en vecka framåt.
Kattmaten står på golvet och katterna kan ligga på rygg med benen i luften mitt på vardagsrumsgolvet. Jag och Svante vaknar på natten och undrar varför ingen bökar runt i våra sängkläder och puffar på oss med en kall och blöt nos i ansiktet.

Om en vecka åker jag upp och ansluter till töserna. Sedan följer en vecka i frihet även för mig (Vi kommer nog att vara en del i stugan (kartbild) i pirttivuopio) . Just nu är hundarna med mina föräldrar i kurravaara (kartbild).

 vägen till stugan   utsikten från stugan

Bilderna är inte mina men jag uppdaterar med egna bilder om ett par veckor.


/Jo

Livet traskar vidare, så gör också vi...traskar och traskar i skogen här på Tosterön som nu börjar kännas riktigt välbekant. Den är inte så stor.
 Idag var en härlig höstdag och jag borde inte lämnat huset utan kamera men det gjorde jag och ni får inte se min lilla trattisskörd eller hur vackra hundarna var bland alla höstlöv och mossa.

Dagens besvikelse var helt klart den söndertuggade laddaren. Myra förstör en sak om dagen. Ofta är det en penna, en tidning eller något som kanske inte är så viktigt. Den senaste veckan har min mobilladdare och mina nya skor gått åt. Det är mindre populärt. Tuggben går åt i rasande fart men de är absolut inte lika spännande som ett par svettiga tygskor. Hon fixar och trixar hela tiden.

Nåja, det var nu inte det jag skulle berätta egentligen, utan hur himla duktig hon har varit med sina hundmöten idag!
Först mötte vi labbekorsningen som hoppade ut ur skogen och fick mig att se rött för ett tag sedan ( se inlägg längre ner). Vi mötte honom även denna gång i skogen, bortanför stigarna och husse sa som alltid:
-Ja, han är ju så nyfiken, vill bara leka!
Visserligen så, men jag frågade om de ändå inte ville passera oss istället för att vi båda ska stå stilla på 10 meters avstånd. Nu blev det lite mindre vänligt och jag fick veta att 45 kilo som inte vill gå någonstans är inte bara att flytta på!
Nähenej...I vilket fall lyckades de röra sig framåt, och vi kunde också gå vidare. Men det bästa var ju hur villigt mina hundar (som var lösa) lät sig kopplas och hur de, trots den nyfikna 45kilosjycken, behöll fokus på matte. Jag var mycket stolt.

Strax efteråt mötte vi en sheltie i flexikoppel (bara åsynen av ett flexikoppel jagar upp mig! Jag vet hur de brukar funka, särskilt när man passerat). Jag satte mina hundar (som det går att läsa längre ner, jag litar inte på någon numer och hädanefter sitter vi stilla och låter andra passera) och som två små ljus tittade de på matte hela tiden. Sheltien var också tämligen ointresserad och jag vet inte om husse låste kopplet men hunden kom inte flygande i alla fall (kanske bara för att jag denna gång var beredd på det).   

Prövningarna var inte över, när vi var på väg hem kommer två skolflickor med varsin dvärghund springande och skällande (hundarna alltså), mot oss. Skräckscenario, då det är mycket svårare att vara tuff mot två små flickor som inte vill något ont utan bara vill leka. Jag vill inte gärna göra mig känd som den som skrämmer barn (också!). Lyckligtvis skulle vi åt olika håll och vek av strax innan mötet. Trots dessa två hundars yrsliga framfarande och att de i Myras ögon verkade vara riktigt roliga leksaker så bröt hon intresset för dem när jag bad henne och hängde på mig och Line i en busspringning hem till porten.

Line är ju som alltid superskötsam...jag känner mig frustrerad över att inte med ord kunna förklara för henne hur duktig jag tycker att hon är. Det går åt så mycket energi till att få styr på Myra och Line, som är van vid massvis med uppmärksamhet får bara vara duktig,duktig hela tiden. De gånger som hon och jag tar oss lite kvalitetstid ensamma är hon så otroligt taggad att hon blir nästan lika ostyrig som Myra! Men jag tror att hon förstår och jag tror att hon ser detta uppfostringsarbetet som en gemensam uppgift och det är precis så hon vill ha det. Matte och Line jobbar tillsammans!

Jag tycker ändå att jag börjar se en liiiite,liite gnutta mer mognad hos Myra. Förutom hennes lugn i alla hundmöten har hon varit väldigt uppmärksam på mig i övningarna vi gjort idag.

Kanske verkar det som om jag gnäller mycket på henne och inte förväntar mig så mycket. Det ska erkännas att hon tar en hel del kraft och tålamod av mig. Men det är väl tanken med valpar och unghundar.
I själva verket tror jag att jag  kan unna mig att gnälla lite på henne för att vi älskar henne så otroligt mycket! Hon är så fantastiskt snäll och godmodig att man smälter på en gång, vad än för dumheter hon hittar på.
Hon ser på oss med sina mörka ögon och lägger huvudet på sned och frågar; jaså, var det fel att äta upp all kattmat och sen allt kattbajs i lådan och sedan dra av allt nackhår på katterna? Jamen, det visste jag faktiskt inte, men jag lovar att aldrig göra om det!!!
Och om hon sen gör om det, så var det bara för att hon glömde lite, igen och igen och...

Men nu är det natt, strax läggdags och då lugnar sig allt och Myra sträcker ut sig raklång i sängen och ligger sked med mig och Svante eller kryper ihop i en hög framför magen, pussar oss båda godnatt och somnar stilla, i några få timmar...

Svante och Line åkte till skärgården över helgen och jag och Myra stannade kvar här för skolarbete och ensamträning. Myra är verkligen en mycket duktig hund när hon inte distraheras av sin beundran för storasyster. Det är en utmaning för mig att träna henne. Line är så taggad på allt, snabb i tanken, envis (det är en fördel när envisheten handlar om att försöka förstå mig) och framförallt så frälst på sin matte. Hon tycker verkligen att jag är bäst i hela världen (själv är hon näst bäst och alla andra kommer i en dimma därefter). Myra är inte alls lika intresserad av mig, tycker att klickerträning är lagom upphetsande (Lines ögon glittrar till om hon bara ser en klicker) och är allmänt lite trögare än storasyster.

Vi har med gemensamma ansträngningar ändå gjort vårt bästa. Snurra runt och give me tass har hon lärt sig i helgen och inspirerad av Zappa börjar hon sina försök att dra av mig sockarna (vi har väl kommit ungefär till "tugga på tårna"). Detta är det mest konkreta men vi har hunnit med mycket anpassningsträning, kontakt, uppmärksamhet, koppelträning, passivitet, nej-övningar osv.

 Katterna är hemma igen och Myra har haft Nilla för sig själv i helgen. Jag har sagt det förr men det tål att sägas igen. Nilla har verkligen det starkaste psyket jag ågonsin stött på. Hon är en sådan otroligt stabil personlighet och världens absolut snällaste katt! Myra är såklart stormförtjust!

Idag tog vi en härlig höstpromenad, Myra sprang bredvid cykeln till skogen. Hon börjar snart bli stor nog för cykelturer. Det ska bli skönt till våren!
 Bus i höstlöv, jag kunde inte få henne still i en enda sekund...
Jag och Myra tillsammans i mossan.

  Myras tokrusningar är mycket mer hämningslösa utan Line. Jag hann inte ställa om kameran för denna men man kan lätt föreställa sig hur fort det gick. Myra ser väldigt rolig ut när hon springer, hennes bakben hamnar så långt framför hennes framben att hon viks ihop på mitten och det ser väldigt klumpigt ut det hela. Förhoppningsvis växer hon i långskånkarna så småningom. Just nu är hon inte den mest graciösa springhunden man kan se. Det funkar dock bättre i kuperad terräng.
 Sådana ansträngningar kräver dock omedelbar återhämtning!